Ni som känner mig väl vet att jag hade lite av ett mentalt breakdown ett tag innan jag åkte hit. För er som inte vet så kan jag berätta att det bottnade i att jag hade en skräck (kanske lite resfeber?) för att jag skulle komma till en punkt där jag skulle känna mig totalt ensam! Så här i efterhand kan jag konstatera att det var helt onödigt. Jag googlade så klart runt en hel del innan jag åkte och läste flera bloggar där australiensare beskrevs som ett öppet folk med en härlig "mate" attityd. Jo visst som om det skulle vara så stor skillnad mot något annat lands befolkning, tänkte jag ganska skeptiskt. Men så fel jag hade för efter bara drygt två veckor så har jag träffat många härliga människor och tiden räcker inte till för att klämma in allt jag vill göra på dygnets 24 timmar. Samtidigt som jag tycker att det är riktigt roligt här så finns det dock många fina människor hemma i Sverige som jag saknar mycket!

Igår åkte jag, Valentina, Sara och Lina in till Sydney och couchsurfings "Monthly drinks", en gigantisk fest som alla medlemmar bjuds in till. Ett perfekt ställe att träffa trevliga människor och nätverka på. Jag och Valentina hade turen att träffa på Sam, en klätterfantast som inte hade något emot att köra till Blue Mountains (dit vi ska på klätterkurs nästa helg) om han bara fick lite sällskap på vägen, perfekt! Efter ett par timmars minglande tyckte Norman, som vi träffade på bush walken förra helgen, att det var dags att visa oss stans bästa ställe för lite "nattamat". Glad som barnet i godislandet dansade han fram längs med Sydneys gator och tog oss till den japanska restaurangen med pannkakstorn: 

Det blev en lyckad kväll, det enda tråkiga och den stora nackdelen med att bo i Engadine, är den 50 min långa tågresan hem alldeles för sent på natten! 

Trots en sen kväll pallrade jag, Valentina och Sara oss upp hyfsat tidigt idag. Vi hade bestämt med Vamsi, som organiserade förra veckans busch walk, att vi skulle träffas kl 11 på Waterfall station för en ny dagstur i bushen. 32 grader varmt och stekande sol var vad Australien bjöd oss på idag och vi gick ungefär 12 km i ett lugnt tempo. Vandringsleden hade en hel del fina spots att bjuda på, här kommer en del av dem:

Innan den sista klättringen upp till bilen stannade vi till här och passade på att svalka av oss ett tag i det iskalla vattnet (tillsammans med humrar, ålar och allt annat som kan tänkas finnas där i...):

Bush walken idag var härlig och hjälpte mig att ignorera det påträngande faktum att jag inte har öppnat en enda bok eller ens tänkt tanken på att plugga sen jag kom hit. Tyvärr (eller kanske tur) så har verkligheten kommit ikapp och denna lördagsem/kväll har jag spenderat på att läsa bl.a artikeln "Constructing Moral Responses to Risk: A Framework for Hopeful Social Work Practice" á la flum flum delux! På måndag är det dags för skype-seminarie tillsammans med våra klasskompisar hemma i Sverige och den välkända "snart-är-det-deadline" motivationen har kickat in!

Som jag har berättat tidigare så var det dags för denna terminens Camp för barnen på praktiken under veckan som gick. Vi åkte till en stuga i Bundeena, en liten kustby som ligger i Royal National Park ca 30 min från Engadine. Min första tanke när vi gav oss iväg var "Ok, det är bara fyra dygn tillsammans med fyra tonårskillar (varav en under morgonen redan lyckats fyra av en spark ca fem centimeter från mitt ansikte) och fem personal som jag knappt känner, ingen anledning till oro!". Väl på plats fick jag veta att brandkåren dagen innan hade varit där för att ta bort en två meter lång orm som hade ringlat sig in i ett av skjulen på trädgården, "no panic!!".

Kan förresten passa på att tillägga att den här bilden sitter på kylskåpet i klassrummet:

Uppskrämd av alla historier man hört om hur farligt det är i Australien så var jag självklart tvungen att fråga Mel om dessa spindlar är vanliga här. Svaret blev "Åh white tail spiders har jag varje dag i badrummet, de är vanliga." (för er som inte kollade in bilden så noga så kan jag tillägga att de finns med under kategorien "deadly-dangeorus"). Kasha, en kollega, hade blivit biten av en, hon lever än idag men blev väldigt sjuk och fick uppsöka akuten sa hon. Vi har för övrigt haft en "Huntsman" på besök hemma hos oss i lägenheten. Australiensarna överlag är dock ganska avslappnade med det hela. Vi lekte Capture the Flag barfota på ett fält en kväll i mörkret, när jag sedan frågade vilka ormar som är giftiga och var man hittar dem så fick jag veta att det är på just sådana fält de brukar hålla till... När jag först kom hit var jag rädd för att ens ta ett steg utanför stigen (som gärna skulle vara asfalterad) men efter att ha umgåtts en del med locals här så har jag insett att det kanske var att ta det ett steg för långt. 

Dagarna på campet var intensiva och jag var totalt utmattad varje kväll men det var värt varenda sekund! Tiden gav mig möjlighet att hitta personlighet bakom killarnas stökiga beteende och personalen hann jag lära känna ganska väl. Vi gjorde en hel del roliga saker som tre timmar mtb tur, fiskat, badat och spelat UNO. Den första dagen fick vi en guidad tur längds med stranden som handlade om aboriginernas levnadssätt och kultur som var väldigt intressant och lärorik:

Den här bilden föreställer en känguru och ristades in i stenen för att människor som kom skulle veta vilka djur som fanns i närheten. Det fanns många andra bilder som föreställde olika saker, en del visade vad man skulle akta sig för i havet och en del den mat som var lättast att hitta.

En annan dag cyklade vi waterbikes. På bilderna är mina kollegor Kasha, Mel och Felice (av sekretesskäl lägger jag inte upp några bilder på killarna):

Innan jag tog tag i högen av artiklar som måste läsas igenom inför seminariet på måndag gick jag och Valentina en sväng till jobbet för att kolla in gymmet där. Gymmet består av några simpla men fullt funktionsdugliga maskiner och lösa vikter som de satt in i kyrkan mitt på skolgården!

Oj, vad snabbt tiden försvann ser jag nu. Det är dags för mig att beta av ett par sidor flum till innan jag ska sova!

Kram kram

 

Karin Gustafsson

8 september 2013 19:12

Hmm, det där med spindlarna känns lite så där....men ni verkar ju ha koll på vilka man inte ska umgås med ;) Jag får väl studera bilderna så jag lär mig!
Kram

Johanna

9 september 2013 12:52

Haha ja... En kollega berättade idag att en 2,5 m lång och tjock svart orm hade ringlat sig in under hennes bil när hon var ute i skogen. Hon tittade efter den men såg den inte och satte sig i bilen och körde hem. Dagen efter öppnade hon motorhuven och då hade den slingrat sig fast runt motorn! Men a once in a life time happening försäkrade resten av kollegorna mig om...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det längesen jag var inne här och skrev och jag fick gå tillbaka till mitt förra inlägg för att komma ihåg vart jag slutade. Veckan innan mamma kom och hälsade vi på var jag, tillsammans med min organisations och en annan skolas personal, på p...

Nu är jag hemma i Engadine igen efter över två veckor på resande fot. Äventyret började med att jag och Valentina satte av mot Carins kl 03.15 en lördag för ca två veckor sen. Tre timmars flygresa senare var vi på plats i en betydligt varmare del av ...

Inledningsvis vill jag säga att om någon någonsin föreslår till er att det är en jättebra idé att waxa bikinilinjen och benen innan en solsemester, lyssna inte! Mina kära kollegor tyckte att det var ett måste men jag, som ändå anser att jag har en ga...

Wooosh och över vecka i Sydney är redan förbi, hur gick det här till? För bara ett par dagar sen fanns det en viss frustration i luften hos mig, Valentina, Sara och Lina: Är det här allt vi kommer få göra på praktiken, vara extralärare till stökiga u...

Arbete med tonårskillar med varierande sociala problem (typ hemlöshet, drogmissbruk och våldsamma hemmiljöer) är en tuff men fantastisk rolig utmaning. Den första dagen är avklarad och jag har insett att det gäller att ha lite skinn på näsan om jag s...