Nu var det längesen jag var inne här och skrev och jag fick gå tillbaka till mitt förra inlägg för att komma ihåg vart jag slutade. Veckan innan mamma kom och hälsade vi på var jag, tillsammans med min organisations och en annan skolas personal, på personalutbildning i det något flummiga ämnet Enneagram:

Två timmars teori sen skulle vi placera in oss själva i den katgori vi trodde att vi tillhörde och diskutera olika aspekter av våra personlighetstyper för att sedan dela våra åsikter med resterande deltagare. Intressant men jag var inte helt såld på det.

Torsdagen samma vecka åkte jag ut till flygplatsen för att möta mamma. Fantastiskt roligt och under de två veckor hon stannade var det som att två helt olika verkligheter blev en. Dagen efter hon kom åkte vi till Blue Mountains direkt efter jobbet. Tur för oss att vi hade planerat in det den första helgen för veckan efter råkade de ut för den största skogsbranden på 40 år. En brand som förstörde 200 hus och la hela Sydney i rök!

På lördagen gav vi oss ut och klättrade tillsammans med Australian School of Mountaineering. Vågar nog påstå att även mamma blev förtjust i sporten och efter dagens slut kom en av instruktörerna fram och sa att vi såg ut att ha så roligt att vi kunde få följa med dagen efter också helt gratis! Precis som förra gången var vi ett roligt gäng som lärde känna varandra och klättrade ihop i två långa dagar:

Min duktiga mamma som kämpade sig hela vägen upp:

Tuff utmaning som krävde blod, svett och tårar:

Trots diverse smärre skador kunde vi inte har startat våra två veckor på ett bättre sätt. Dagarna som följde passade mamma på att utforska Sydney medan jag jobbade. Två av dagarna när jag jobbade kvällspass följde vi med min kollega Sarah till Cronulla på morgonen för att göra stranden och efter ett träningspass på morgonen hade vi samvete nog att äta en god frukost:

Jag hade tagit ledigt på torsdagen och fredagen eftersom mamma och jag hade planerat att åka till Tasmania på en långweekend. För er som inte vet så är Tasmania är en stor ö söder om fastlandet. 04.30 torsdag morgon ringde klockan och vi slängde oss iväg till flygplatsen och den hyrbil som väntade på oss i Tassies huvudstad Hobart. Vi båda ville se hela Tasmanien och med bara fyra dagar på oss körde vi direkt till östkustens Wineglass bay med bara ett fikastopp på Annies Farm på vägen:

Vi ville ta oss upp Launceston samma kväll så i Wineglass bay stannade vi och gjorde en kortare vandring innan vi fortsatte norrut:

På parkeringen träffade vi på ett par Wallabies:

Lamm och får överallt! Längs hela vägen till Launceston var slätterna översvämmmade med dessa söta djur. Enligt mig är lamm väldigt söta men mammas reaktion när jag påpekade hur söta lammen är var något i stil med "Ja men nu blev jag sugen på kött..."!

I Launceston spenderade vi natten på ett gammalt bageri:

Tasmanien är känt för sina viner och ostar och utanför Launceston finns vindistriktet Tamar Valley. Vi spenderade en dag där och körde runt till 5-6 olika vingårdar och provsmakade massor med goda viner:

Spotta ut javisst, eller... Efter att ha svalt en del vin i smyg tyckte jag att det var dags för mamma att börja träna på att köra på vänstersidan :)

Nästa destination på vår resa var Cradle Mountain, ett nattureservat och Tasmaniens största berg, som vi skulle upp och göra en dagsvandring på. Innan vi nådde ända dit hittade vi det här fantastiska stället där vi fortsätte smakresan med ostprovning:

Cradle Mountain var definitivt den stora höjdpunkten och vi vandrade i 7 timmar:

Bakom oss på bilden nedan syns Cradle Mountain. På vandringsstationen i Cradle Mountain träffade vi på en dam som tittade lite snett på oss när vi köpte vår karta och sa att vi skulle upp till toppen. "Screw her" tänkte vi och efter ett par timmars vandring/klättring stod vi på toppen!

Upp och ner och nu började benen kännas aningen slitna, välförtjänt vilopaus!

Trötta och slitna hoppade vi in i bilen och körde ner längs östkusten och stannade bara för att sova innan vi fortsatte vår roadtrip ner till Hobart:

Varken mamma eller jag hade planerat särskilt mycket inför resan utan tanken var att vi skulle ta allt som det kom och göra det som föll oss in. En plan som vi dock hade var att besöka ett ölbryggeri i Hobart men vår begränsade planering resulterade i att vi kom för sent och de hade stängt för dagen. Istället hamnade vi på Penitentiary Chapel och fick en lektion i historia. Penitentiary Chapel var ett fängelse dit England skickade sina fångar från början av 1830-talet och användes som domstol/kyrka ända fram till 1960-talet:

På måndagen flög vi tillbaka till Sydney och jag åkte raka vägen till jobbet medan mamma stannade inne i stan och shoppade. Den sista veckan försökte jag tajma mina jobbtider med allt vi ville göra ihop. En dag åkte vi med Sarah till Cronulla igen för att sola, bada och shoppa innan jag skulle jobba och förra onsdagen åkte vi in till Sydney på eftermiddagen för att gå ut och äta och gå på musikalen "South Pacific" i Operahuset:

Två veckor gick snabbt i fredags var det dags för mamma att åka hem igen, tråkigt men jag är glad att vi hann få två underbara veckor ihop!

Två månader i Sydney och jag hade inte varit ute på Kings Cross ännu, illa! I fredags kväll åkte jag, Lina, Sara och Valentina in till the cross och testade på nattlivet där, galet! En natt på the cross följdes av en utgång i Miranda med kollegorna på lördagskvällen:

Mycket semester och jobb = inget pluggande på länge! Äntligen en hel söndag att ta tag i studierna som jag så flitigt trängt undan. Det var i alla fall tanken men när Sara, som var uppe när jag kom hem på natten, frågade om jag ville med in till stan på morgonen tog vanan att förneka plugget överhanden: "Javisst vill jag det!" Sagt och gjort, det blev en skön söndag med shopping och ett besök hos Anna och Emelie (som också gör praktik här fast på andra organisationer inne i stan). Vi hann med en fika på Starbucks innan jag åkte hem och tog tillvara på tiden genom att skypa hem till Sverige.

När det gäller praktiken så trivs jag som fisken i vattnet nu. Jag har börjat hålla lektioner i konflikthantering, deltagit i kuratorns möten med ungdomarna och har en aktiv roll i möten med föräldrar och ungdomar. Jag, min handledare Kate, och teamet hade ett halvtidssamtal förra veckan där vi diskuterade hur de och jag tycker att praktiken går. Lite obekvämt att bli bedömd av sex personer samtidigt! Själv tycker jag fortfarande att det är ovant att arbeta med ungdomar i låga tonåren men teamet uttryckte att jag fått bra kontakt med dem, att den första halvan av praktiken har varit utvecklande och att de nu ser mig som en tillgång. Puhh... även om jag trivs nu så känns min roll ibland lite överflödig fortfarande. Förra veckan gjorde jag och Kasha, kuratorn, en planering för terminens lektioner i konflikthantering som efter en första brainstormning såg ut så här:

Det känns konstigt att redan ha varit här halva tiden. Delade känslor, Ibland ser jag fram emot att åka hem och träffa alla men samtidigt vill jag inte ge upp livet här. Om det inte vore för kära vänner och familj så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att stanna kvar här!

Det här var ännu ett långt inlägg! Nästa inlägg kommer förhoppningsvis lite snabbare (förmodligen roligare att skriva inlägg än att pugga) :)

Till er som är hemma i Sverige: jag tänker på er och saknar er massor!

Puss och kram!

 

Karin Gustafsson

28 oktober 2013 18:03

Längtar redan tillbaka! Men hur var det nu med köttet, var det bara jag som åt kött, eller ;)

Johanna

28 oktober 2013 23:49

Haha hur söta de än är så smakar de bra också ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag hemma i Engadine igen efter över två veckor på resande fot. Äventyret började med att jag och Valentina satte av mot Carins kl 03.15 en lördag för ca två veckor sen. Tre timmars flygresa senare var vi på plats i en betydligt varmare del av ...

Inledningsvis vill jag säga att om någon någonsin föreslår till er att det är en jättebra idé att waxa bikinilinjen och benen innan en solsemester, lyssna inte! Mina kära kollegor tyckte att det var ett måste men jag, som ändå anser att jag har en ga...

Ni som känner mig väl vet att jag hade lite av ett mentalt breakdown ett tag innan jag åkte hit. För er som inte vet så kan jag berätta att det bottnade i att jag hade en skräck (kanske lite resfeber?) för att jag skulle komma till en punkt där jag s...

Wooosh och över vecka i Sydney är redan förbi, hur gick det här till? För bara ett par dagar sen fanns det en viss frustration i luften hos mig, Valentina, Sara och Lina: Är det här allt vi kommer få göra på praktiken, vara extralärare till stökiga u...

Arbete med tonårskillar med varierande sociala problem (typ hemlöshet, drogmissbruk och våldsamma hemmiljöer) är en tuff men fantastisk rolig utmaning. Den första dagen är avklarad och jag har insett att det gäller att ha lite skinn på näsan om jag s...