Inledningsvis vill jag säga att om någon någonsin föreslår till er att det är en jättebra idé att waxa bikinilinjen och benen innan en solsemester, lyssna inte! Mina kära kollegor tyckte att det var ett måste men jag, som ändå anser att jag har en ganska hög smärttröskel, avråder bestämt alla (som inte är masochister) från att betala för sådant självplågeri! 

Om ca sex timmar flyger jag och Valentina till Cairns för att utforska Australiens välkända östkust. Jag kommer resa med buss längst med hela kusten tillbaka till Sydney under två veckor. Den sista veckan kommer jag att roa mig själv längs med vägarna eftersom Valentina ska flyga hem och möta Damir (hennes pojkvän) som kommer på besök från Singapore. Som vanligt är vi ute i sista sekunden och håller febrilt på att packa ner det sista innan taxin kommer för att hämtar oss. Det här är en bild som fångar våra personligheter i ett nötskal när det gäller planering (den har varit med oss ända sen taxiresan på väg till flygplatsen i Dubai, när vi fick kasta in allt vi hade löst i taxin och stuva ner det i våra väskor på vägen dit för at hinna med flyget till Singapore):

Ändå sitter jag här och skriver när jag egentligen borde se till att packa det sista och få lite sömn innan taxin kommer vid 03.15 Men det är lätt att bli distraherad när man gör tråkiga saker som att packa och eftersom det antagligen inte blir några uppdateringar här på två veckor så kommer det en snabb tillbakablick från de senaste två veckorna nu...

Förra helgen åkte jag och Valentina till Katoomba i Blue Mountains på vår sedan länge planerade klätterkurs. Det var definitivt den roligaste helgen på länge och jag har fått mersmak. Vi blev ett härligt gäng med mestadels sydneybor och efter en hel dag fullspäckad med klättring och åter klättring tog vi alla, som bodde kvar i Katoomba över natten, de obligatoriska ölen på en av de gemytliga pubarna. Otroligt trevligt, fast ärligt talat så hade klättringen tagit all min energi och jag ville helst dyka ner i min bunkbed på hostelet så fort som möjligt.

Efter att ha avslutat kvällen och kastat mig i säng redan vid 22 så var det bara att ge sig ut vid 7.30 igen. På söndagen fick vi prova på lite mer avancerade klättring med belöningen av en underbar utsikt om man tog sig upp till toppen!

Efter två dagars intensivt klättrande kom vi hem totalt slutkörda och såg ut ungefär så här (varning för känsliga läsare):

Eftersom det är så fantastiskt roligt att klättra så bestämde Vamsi och jag oss för att åka in till ett av gymmen i stan. Inte lika fascinerande som att klättra ute i naturen men väl så roligt ändå. Dessutom passade jag på att följa med honom in till Sydney centre där en taco/jazzkväll väntade med ett gäng av hans vänner.

Lyckligtvis kan jag själv bestämma mina arbetstider och för att få ut så mycket som möjligt av min vistelse här så försöker jag klämma in kvällar inne i stan lite titt som tätt. Veckan innan passade jag, Sara och Vamsi på att åka in till Jurassic lounge på Australian Museum som för en kväll förvandlades till museum/stand-up/bar/silent disco och burlesque show allt i ett. För er som inte vet vad silent disco är så kan jag säga att det var ett av det märkligaste discon jag har varit på, alla får ett varsitt par hörlurar och dansar till musik i ett tyst rum :)

Det händer mycket i veckorna och ändå känns det som att det är svårt att hinna med allt man vill. Praktiken har flutit på bra. Äntligen känner jag att jag har hittat min plats här, lärt känna killarna och personalen och börjar få lite mer ansvar. Personalen i mitt team är bra på så vis att de kastar på mig uppgifter som jag till en början är lite obekväm med. Igår kväll hade vi så kallad "family night" och killarnas familjer bjöds på middag och fick titta på bilder från terminen som gått. Det skulle också delas ut awards till de killar som gjort bäst ifrån sig i olika sammanhang. Mitt under kvällen säger Val till mig att hålla ett tal och presentera den award som skulle gå till den elev som gjort bäst ifrån sig på Drug Ed lektionerna, eftersom jag varit med en del där och Kasha var sjuk. "Oh shit" var min första tanke och plötsligt kände jag mig som en högstadieelev som skulle göra sin första muntliga presentation någonsin. Men det gick bra och killen fick sin award utan att jag behövde skämmas ögonen ur mig. 

Arbetet här är psykiskt påfrestande och efter varje pass är jag helt slut. De senaste veckorna har jag börjat jobba lite mer kvällstid och har fått se en helt annan sida av organisationen. Ett kvällspass börjar vid 15, oftast åker vi på någon aktivitet, lagar mat och bara umgås (eller snarare försöker se till att det inte blir bråk). Mycket av arbetet går ut på att sätta gränser och vara konsekvent. Sarah, som är en av boendeassistenterna, är bra på att tvinga på mig lite mer utmanade uppgifter och ett par gånger har jag fått sköta de "allvarliga" samtalen med killar som gått över gränsen. Samtalen går ut på att kartlägga vad som har hänt, varför beteendet inte är okej och hitta strategier för att hantera liknande situationer i framtiden.

En av aktiviteterna som stod på schemat under veckan var roller skating (här med Sarah och Felice):

Jag tar alla chanser jag får till en kopp riktigt kaffe (och blir överlycklig varje gång)!

Häromdagen var jag ute och fotade lite på området, så här ser skolan och boendet ut :)

Igår hördes ett högljutt skrik inne i klassrummet när Mel, en av lärarna, fick en White Tail på sig. Om ni har läst tidigare inlägg så vet ni att det är en av Australiens farligaste spindlar. Som tur var bet den henne inte och jag var bara tvungen att få den på bild:

Sist men inte minst kommer en bild som en kollega skickade till mig. Jag lägger upp bara för att jag tycker att den är så fantastisk rolig! 

Vips så blev klockan tio i ett och taxin kommer om knappt 2,5 timmar. Dags att sova lite!

Natti natt 

Ni som känner mig väl vet att jag hade lite av ett mentalt breakdown ett tag innan jag åkte hit. För er som inte vet så kan jag berätta att det bottnade i att jag hade en skräck (kanske lite resfeber?) för att jag skulle komma till en punkt där jag skulle känna mig totalt ensam! Så här i efterhand kan jag konstatera att det var helt onödigt. Jag googlade så klart runt en hel del innan jag åkte och läste flera bloggar där australiensare beskrevs som ett öppet folk med en härlig "mate" attityd. Jo visst som om det skulle vara så stor skillnad mot något annat lands befolkning, tänkte jag ganska skeptiskt. Men så fel jag hade för efter bara drygt två veckor så har jag träffat många härliga människor och tiden räcker inte till för att klämma in allt jag vill göra på dygnets 24 timmar. Samtidigt som jag tycker att det är riktigt roligt här så finns det dock många fina människor hemma i Sverige som jag saknar mycket!

Igår åkte jag, Valentina, Sara och Lina in till Sydney och couchsurfings "Monthly drinks", en gigantisk fest som alla medlemmar bjuds in till. Ett perfekt ställe att träffa trevliga människor och nätverka på. Jag och Valentina hade turen att träffa på Sam, en klätterfantast som inte hade något emot att köra till Blue Mountains (dit vi ska på klätterkurs nästa helg) om han bara fick lite sällskap på vägen, perfekt! Efter ett par timmars minglande tyckte Norman, som vi träffade på bush walken förra helgen, att det var dags att visa oss stans bästa ställe för lite "nattamat". Glad som barnet i godislandet dansade han fram längs med Sydneys gator och tog oss till den japanska restaurangen med pannkakstorn: 

Det blev en lyckad kväll, det enda tråkiga och den stora nackdelen med att bo i Engadine, är den 50 min långa tågresan hem alldeles för sent på natten! 

Trots en sen kväll pallrade jag, Valentina och Sara oss upp hyfsat tidigt idag. Vi hade bestämt med Vamsi, som organiserade förra veckans busch walk, att vi skulle träffas kl 11 på Waterfall station för en ny dagstur i bushen. 32 grader varmt och stekande sol var vad Australien bjöd oss på idag och vi gick ungefär 12 km i ett lugnt tempo. Vandringsleden hade en hel del fina spots att bjuda på, här kommer en del av dem:

Innan den sista klättringen upp till bilen stannade vi till här och passade på att svalka av oss ett tag i det iskalla vattnet (tillsammans med humrar, ålar och allt annat som kan tänkas finnas där i...):

Bush walken idag var härlig och hjälpte mig att ignorera det påträngande faktum att jag inte har öppnat en enda bok eller ens tänkt tanken på att plugga sen jag kom hit. Tyvärr (eller kanske tur) så har verkligheten kommit ikapp och denna lördagsem/kväll har jag spenderat på att läsa bl.a artikeln "Constructing Moral Responses to Risk: A Framework for Hopeful Social Work Practice" á la flum flum delux! På måndag är det dags för skype-seminarie tillsammans med våra klasskompisar hemma i Sverige och den välkända "snart-är-det-deadline" motivationen har kickat in!

Som jag har berättat tidigare så var det dags för denna terminens Camp för barnen på praktiken under veckan som gick. Vi åkte till en stuga i Bundeena, en liten kustby som ligger i Royal National Park ca 30 min från Engadine. Min första tanke när vi gav oss iväg var "Ok, det är bara fyra dygn tillsammans med fyra tonårskillar (varav en under morgonen redan lyckats fyra av en spark ca fem centimeter från mitt ansikte) och fem personal som jag knappt känner, ingen anledning till oro!". Väl på plats fick jag veta att brandkåren dagen innan hade varit där för att ta bort en två meter lång orm som hade ringlat sig in i ett av skjulen på trädgården, "no panic!!".

Kan förresten passa på att tillägga att den här bilden sitter på kylskåpet i klassrummet:

Uppskrämd av alla historier man hört om hur farligt det är i Australien så var jag självklart tvungen att fråga Mel om dessa spindlar är vanliga här. Svaret blev "Åh white tail spiders har jag varje dag i badrummet, de är vanliga." (för er som inte kollade in bilden så noga så kan jag tillägga att de finns med under kategorien "deadly-dangeorus"). Kasha, en kollega, hade blivit biten av en, hon lever än idag men blev väldigt sjuk och fick uppsöka akuten sa hon. Vi har för övrigt haft en "Huntsman" på besök hemma hos oss i lägenheten. Australiensarna överlag är dock ganska avslappnade med det hela. Vi lekte Capture the Flag barfota på ett fält en kväll i mörkret, när jag sedan frågade vilka ormar som är giftiga och var man hittar dem så fick jag veta att det är på just sådana fält de brukar hålla till... När jag först kom hit var jag rädd för att ens ta ett steg utanför stigen (som gärna skulle vara asfalterad) men efter att ha umgåtts en del med locals här så har jag insett att det kanske var att ta det ett steg för långt. 

Dagarna på campet var intensiva och jag var totalt utmattad varje kväll men det var värt varenda sekund! Tiden gav mig möjlighet att hitta personlighet bakom killarnas stökiga beteende och personalen hann jag lära känna ganska väl. Vi gjorde en hel del roliga saker som tre timmar mtb tur, fiskat, badat och spelat UNO. Den första dagen fick vi en guidad tur längds med stranden som handlade om aboriginernas levnadssätt och kultur som var väldigt intressant och lärorik:

Den här bilden föreställer en känguru och ristades in i stenen för att människor som kom skulle veta vilka djur som fanns i närheten. Det fanns många andra bilder som föreställde olika saker, en del visade vad man skulle akta sig för i havet och en del den mat som var lättast att hitta.

En annan dag cyklade vi waterbikes. På bilderna är mina kollegor Kasha, Mel och Felice (av sekretesskäl lägger jag inte upp några bilder på killarna):

Innan jag tog tag i högen av artiklar som måste läsas igenom inför seminariet på måndag gick jag och Valentina en sväng till jobbet för att kolla in gymmet där. Gymmet består av några simpla men fullt funktionsdugliga maskiner och lösa vikter som de satt in i kyrkan mitt på skolgården!

Oj, vad snabbt tiden försvann ser jag nu. Det är dags för mig att beta av ett par sidor flum till innan jag ska sova!

Kram kram

Wooosh och över vecka i Sydney är redan förbi, hur gick det här till? För bara ett par dagar sen fanns det en viss frustration i luften hos mig, Valentina, Sara och Lina: Är det här allt vi kommer få göra på praktiken, vara extralärare till stökiga ungar, i en ganska dyster förort till Sydney? 

De första dagarna på praktiken gick långsamt och jag hittade inte riktigt min plats. Allt jag kunde göra var att agera lärarassistent under lektionerna och försöka suga ut så mycket information jag kunde från mina kollegor. Det var längesen jag gick och la mig med känslan av att inte vilja gå till jobbet dagen efter, men den känslan infann sig under en del kvällar förra veckan. Efter alla nya intryck under dagarna fanns det inte mycket energi kvar på kvällarna men jag och Valentina fortsatte att prova ett par olika gym och körde slut på den sista energi vi hade kvar. Vi testade bl.a crossfit på Sydney Survivors vilket var toppen!

Dagarna gick, jag började så smått lära känna killarna och började inse att praktiken kan bli ganska bra ändå. I torsdags åkte två personal, jag och killarna ut och fiskade och i fredags tog vi tvåtimmars mountainbiketur i bushen vilket gjorde hela situationen mycket ljusare. Nästa vecka väntar ett fyra dagar långt camp i ett naturreservat i närheten så jag hoppas att jag kan fortsätta lära känna både personal och killarna bättre då. På agendan står bl.a gudiad aboriginal tour, mountainbike, vandring, BBQ och en hel del annat. Imorgon kommer dessutom min avdelnings psykolog tillbaka från sin semester vilket jag hoppas öppnar en del dörrar i mitt sökande efter rollen som socionom snarare än lärare. Allt som allt har det varit en ganska tuff vecka med en hel del frågetecken gällande praktiken. Därför bestämde jag, Sara, Lina och Valentina oss för att vi var tvunga att göra helgen till något roligt...

Och roligt blev det! Vi bestämde oss för att prova på det lokala nattlivet och tog tåget till den närmaste kustförorten Cronulla (som en kollega till mig hade rekomenderat om man inte vill åka hela vägen in till Sydney). Vi hamnade visserligen på en klubb där genomsnittsåldern var lite lägre än vad man hade kunnat önska, men vad gör väl det. Alla vi träffade på var supertrevliga och vi kunde passa på att dansa av oss veckans bekymmer. I affären hittade vi förövrigt "traditionell svensk cider" som ingen av oss någonsin tidigare har sett hemma i Sverige:

I lördags åkte vi in till Sydney och kunde suga i oss av den fantastiska atsmosfär som finns i denna stad. Solen sken, det var 25 grader varmt och jag fick njuta av en riktig kopp kaffe (till skillnad från pulverkaffet som jag vanligtvis tvingas dricka!):

Couchsurfing är en fantastisk hemsida om man vill träffa nya människor och göra roliga aktiviteter. Vamsi, en kille som bor här i Sydney, la ut en förfrågan om någon ville följa med ut på en bushwalk i av nationalparkerna norr om Sydney. Självklart tänkte jag! Alla som ville följa med samlades på tåget på väg till Cowan, en efter en droppade en samling på totalt elva personer med nästan lika många olika nationaliteter in på tåget. Väl framme i Cowan gav vi oss in på en ganska hård vandring på ca 13 km med slutdestination Hawkesbury River Station. Dagens upplevelse var precis det jag var ute efter när jag bestämde mig för att spendera fyra månader i Sydney, ett härligt gäng nya människor och en fantastisk natur. Känslan av att vara fast i en dyster förort med en tveksam praktikplats och frustrationen som följde därpå är som bortflugen.

Det var varmt och vi blev svettiga, i slutet av vanringen passade vi på att bada lite:

Här är hela gänget i samlad trupp:  

Framme! Precis lagom till solnedgången :)

Nya människor skapar nya möjligheter. Allt jag behövde säga var "jag älskar att dansa salsa och klättra" och vips hade planer på det redan börjat smidas. Nästa helg är aktiviteter som Couchsurfing monthly drinks och en ny buschwalk redan inplanderade tack vare de härliga människor jag mött idag. 

Nu ska jag bädda ner mig och sova för natten.

Ha det bra!

Puss och kram