Arbete med tonårskillar med varierande sociala problem (typ hemlöshet, drogmissbruk och våldsamma hemmiljöer) är en tuff men fantastisk rolig utmaning. Den första dagen är avklarad och jag har insett att det gäller att ha lite skinn på näsan om jag ska komma helskinnad ur de närmsta 16 veckorna! Samtidigt som det är ett ganska tufft klimat så måste jag säga att dagen har varit bra och jag ser redan fram emot at bli mer varm i kläderna för att kunna hitta mitt eget sätt arbeta på.

Praktikplatsen är ett boende kombinerat med skola där ungdomarna bor i på organisationen under veckorna men åker hem på helgerna. På plats arbetar socialarbetare, lärare, psykolog och boendeassistenter. Efter ett möte med psykologen har jag stora förhoppningar om att kunna få vara med att påverka och ev. leda endel "social skills" sessioner och terapisamtal lite längre fram under praktiken. Så spännande!! Jag fick också veta att min avdelning ska åka på camp i ett naturreservat nästa vecka, vilket innebär att jag kommer att vara ute i bushen måndag till torsdag (inga blogginlägg under den tiden alltså).

Utöver praktiken så har det inte hänt så mycket mer här borta mer än att vi i The Gilroy Unit (som vår lägenhet kallas) har infört gemensamma myssöndagar med matlagning och filmtittande: 

Vi var alla ganska trötta igår så det blev en lat söndag, men vi tog oss i alla fall ut på en promenad för att scanna av området i närheten. Det här en en del av Sara, Valentinas och min dagliga morgonpromenad på ungefär en halvtimme:

Sen måste jag bara slänga in en bild på Australiens "skator":

Nu ska jag och Valentina ta oss bort till gymmet en runda! Ha det så bra!

Puss och kram

Sydney Sydney Sydney! Efter en 8 timmars flygresa i Singapores motsvarighet till Ryanair är vi äntligen här! På flygplatsen stod vår blivande manager Craig och välkomnade oss, en trevlig och pratglad äldre man. Men för er som inte vet så har australiensare en väldigt lustig accent på sin engelska och jag funderade ett bra tag på om det var uppenbart i mitt ansikte att det första jag gjorde när han öppnade munnen var att försöka hålla mig för skratt… Hur som helst, efter två dagar här har jag vant mig vid dialekten och brister inte längre ut i skratt så fort någon pratar.

Efter att ha välkomnat oss till Australien tog Craig med oss på en rundtur i Engadine, en förort till Sydney och vår blivande hemort. Efter ca 10 minuter i bilen kommer vi fram till lägenheten vi ska bo i och rundturen var över, det säger det mesta om storleken på Engadine! I vårt nya hem väntade våra klasskompisar, Sara och Lina, som hade tagit en annan resrutt på vägen hit. Lägenheten är rymlig och helt okej men väldigt spartanskt inredd om man säger så. Svenskar som vi är så tog vi tåget till IKEA för att göra oss lite mer hemmastadda:

Nya lakan, en plastväxt, en lampa, en filt och ett par ljus senare ser mitt rum på ca 9 m2 ut så här:

Ni får en titt in i köket också. Här sitter Sara och myser framför datorn:

Idag stod det inte mycket på att agendan så jag och Valentina tyckte att det var dags att kolla in Engadines gymutbud. Engadine har fem olika gym och vi bestämde oss för att prova det australiensiska 24/7 som var helt ok (men inte mer!). Nästa gång blir det Sydney Survivors som kör pass i military training anda!

Eftersom jag har tröttnat på mitt röda på passade jag på att gå in en av salongerna mitt i stan i ett försök att återskapa min blonda hårfärg igen. Tre timmar och en ljusare hårfärg senare bestämde Sara, Lina, Valentina och jag oss för att åka in till Sydney. Jag vet inte vad vi egentligen hade förväntat oss men efter en vecka i Dubai och Singapore, där allt har öppet långt in på natten, tänkte vi inte på att allt skulle vara stängt när vi kom dit kl 18 en lördag. Snuvade på vår shoppingrunda (det var visst lite kallare än vi hade tänkt oss här så vi behövde varmare kläder) så strosade vi runt och spanade i Harbour Bridge och Operahuset istället: 

På vägen såg vi av en slump ett tält med "MasterChef" loggan på, coolt tyckte vi och gick in. Det visade sig vara ett event med en MasterChef-restaurang där flera av delatagarna jobbade och de serverade menyer från programmet. Eftersom vi varken hade bokat bord eller hade tillräckligt stor plånbok för att äta där så höll vi tillgodo med drinkar: 

Det var allt för denna lördagkväll. Imorgon väntar ännu en planlös dag som förhoppningsvis ska fyllas med roliga saker innan allvaret och praktiken börjar kl 8.30 på måndag.

Ha en bra dag!

Kramar från Sydney

Hej hopp värmechock!

Tydligen är det extremt varmt i Dubai för när vi klev ur planet vid midnatt stod mätaren på 40 grader! Och det blev inte svalare under våra dagar där, snarare tvärtom... men vilken tur då att man knappt behöver vistas utomhus för att turista i Dubai eftersom de i stort sätt har byggt ihop metron med de flesta coola attraktioner som finns att se!

Till er där hemma vill jag säga: Kul att ni tittar in här och jag saknar er redan! Tiden går galet fort här och tre dagar i Dubai försvann som en blinkning. Mitt kära resesällskap, Valentina, och jag visade oss vara intresserade av ungefär samma saker, d.v.s vi vill se allt och det bäst med en spontan "det löser sig" mentalitet. Den inställningen resulterade förstås också i att vi fick extremt bråttom till flygplatsen när vi skulle vidare till Singapore eftersom vi "bara var tvungna" att bada i hotellets takpool en sista gång, två och en halv timmar innan flyget skulle lyfta. Tveksamt om det var en bra idé, men ändå... det löste ju sig så nu sitter jag trots allt här i min bunk bed på vårt hostel i Singapores mindre kända kvarter och skriver.

Dubai är helt galet, allt är överdrivet och storskaligt! Bland de givna besöken fanns bl.a världens största galleria "Dubai Mall" och byggnaden "Burj Khalifa", som med sina 828 m och nästan 200 våningar är världens högsta:

Självklart var "Mall of Emirates", gallerian som står för den lite smått galna idén att bygga en skidanläggning inomhus, ett måste. Men lite besviken måste jag säga att jag är, för när vi efter en dags intensivt flängande väl om hit så var jag så trött att bara tanken på att starta projekt "stå-i-evighetslång-kö-och-prova-ut-all-utrustning-för-att-så-småningom-kanske(om jag inte krockar med resten av Dubais turister)-ta-sig-ner-för-backen" kändes oövervinnerligt. Jag fick nöja mig med att titta på:

Burj Al Arab i Dubai sägs vara världens lyxigaste hotell och det enda med sju stjärnor (enligt vissa källor iaf) så det ville vi förstås se. De minsta sviterna ska tydligen vara 169 kvadratmeter stora och den största 780 men vi fick bara se utsidan. Eftersom vi har tagit över 1000 bilder med kameran och inte orkar gå igenom dem just nu lägger jag bara upp lite bilder som är tagna med mobilen. Bilderna på Burj Al Arab ligger på kameran så de kommer senare!

På vägen från "Atlantis", ett badpalats som ligger på en av Dubais konstgjorda öar träffade vi på Hussein. Hussein är taxichauffören som senare kom att bli vår guide och vän när han tog med oss på en heldag i Abu Dhabi. Han delade givmilt med sig av sin livshistoria och vi fick en rejäl dos religion och kultur. Själv kom han från Afghanistan och hade åkt till Dubai för att kunna försörja sin familj som lever i Afghanistan och Pakistan. Kort och gott en fin man med ett gott hjärta! Han visade oss bl.a den största moskén i världen. För att komma in där fick Valentina och jag så snällt ta på oss en lite mer täckande klädsel:

För er som tagit er så här långt och fortfarande orkar läsa vidare så kommer en kort rapport från Singapore. Vi kom hit igår eftermiddag och det första vi gjorde var att försöka hitta ett lämpligt (läs billigt!) boende vilket resulterade i att jag sitter här och skriver just nu:

Kan ju också passa på att säga att det definitivt var ett nedbyte jämfört med hotellet i Dubai:

Igår kväll mötte vi upp Valentinas pojkvän som pluggar här och en kompis till honom. Vi åkte raka vägen till Marina Bay och hotellet med den kända poolen på taket som vi ville åka upp och spana in. STOP fick vi i dörren för vi uppfyllde tydligen inte klädkoden "smart and casual" vilket var deras villkor för att vi skulle få tillträde till baren på toppen (det och $20). Men vad är väl en bal på slottet, vi försöker imorgon igen och tills dess ska det rotas i ryggsäcken efter outfitten som förhoppningsvis kan klassas som både smart och casual. Istället tog vi en titt runtomkring oss och såg det här:

Det fanns ju faktiskt ingen som kunde stoppa oss från att se hotellet från utsidan så här kommer en bild på det med. Längst uppe på toppen finns den berömda poolen:

Efter fem dagars intensivt turistande passade vi på att vila upp oss lite idag med mojito och powernaps på stranden på ön Sentosa:

Imorgon vet vi inte riktigt vad vi ska hitta på, men det löser sig nog. Kl 02.10 går planet till Sydney!

Det här var allt för denna gång för nu är kl 00.50 här och jag ska passa på att ta igen lite förlorad sömn!

Ha det bra och sov så gott!

Många kramar

Jag är ingen van skrivare eller bloggare och efter förfrågningar från kära vänner och familj så sitter jag nu här och funderar på hur det här ska gå till. Jag antar att jag kommer att göra uppdateringar om min geografiska plats här på jorden och försöka skriva om roliga (eller tråkiga) saker som händer på resans gång.

För er som inte vet så ska jag berätta lite om anledningen till den här bloggens uppkomst. Om ett par dagar flyttar jag till Engadine (30 km söder om Sydney) för att göra socionompraktik under fyra månader. Praktikplatsen kommer vara ett boende för ungdomar som levt i dysfunktionella familjer där jag kommer ta del av ungdomarnas vardag och arbeta för en återförening mellan ungdomen och dennes familj.

Sen gäller det förstås att utnyttja situationen lite också så därför blir det första stoppet på resan Dubai (och det om två dagar!!), följt av fyra dagar i Singapore innan det är dags att infinna sig i Sydney den 22/8. Praktiken kommer dra igång den 26/8 och där kommer jag ha min vardag fram till den 13/12 när praktiken slutar. Dessutom är ju Nya Zeeland farligt lockande nu när jag vet att jag kommer vara så nära. Eftersom jag har kvar lite vänner där sen backpackerresan 2008 så kommer det antagligen att bli en långweekend till Auckland någon gång i oktober eller november också!

Min kära mamma fyllde 50 år i år så hon måste såklart firas med en resa. Och på så vis kommer det sig att hela min familj, min moster med sin man och ena kusinen möter mig i Hongkong den 22/12 för att senare dra vidare och fira jul och nyår i Filippinerna. Vilket fantastiskt avslut det kommer bli på mitt lilla äventyr!

Det här en resa som jag ser fram emot fantastiskt mycket men just nu hålls jag tillbaka av alla sorgliga hejdå som måste avklaras. Tungt nu men om fem månader ses vi igen och då har vi massor att prata om! :)

Puss och kram